Nu är jag hemma igen och fått lämna älskade Gotland bakom mig. varje gång man sätter dig på Gotlandsbåten och ska fara hem känns det lika dåligt och tråkigt. Man blir med andra ord deprimerad.
Jag är som en helt annan människa när jag är på Gotland. De är som om jag verkligen kan vara mig själv där. Dem förstår mig på ett helt annat sätt, dem ser upp till mig på ett helt annat sätt och dem accepterar mig som jag är.
Så himla glad över att jag har så underbara människor runt om mig när jag är där. Det får mig så glad men de får även mig att tänka på vad det är som verkligen får mig att må så bra, och att jag kan vara mig själv.
Varför kan jag inte vara det hemma??
Tankarna har verkligen snurrat fram och tillbaka.
Tack ♥