Har känns mig totalt deppmode idag. Jag är helt öppen om att jag har spykolog. Det bästa valet i mitt liv. Det säger inte att jag har prblem med nått. Men att jag faktiskt vill må bra och veta hur man ska vara som person eftersom att folk tror så mycket om sig själva att dem är så jävla bra men i fallet är så falska..
Vad hände med att man ska få må lite dåligt? Jag mår ofta dåligt det är inget jag skäms över… jag är en grubblare och känner mig nere ganska ofta. Är jag deprimerad bara för det? Tycker det är så fjantigt när folk alltid ska ge sig själv en massa diagnoser bara för att dom i själva verket tycker synd om sig själv själva? Det är fullt normalt att må dåligt och om man inte tillåter sig själv att må dåligt så glömmer man förr eller senare bort den där känslan av att vara lycklig.
Må dåligt. Du dör inte av det
Utöver det, var tvungen att prata av mig lite.
Så har jag nyss pratat med min mamma i telefon. Det var skönt. Så långt bort! Känner mig grymt ensam och borta när jag bara sitter hemma och inte har ett skit att göra. Syster kommer väl hem när som. Men ändå. Mitt liv känns som en stor sten kastar man mig i marken så håller jag men sätter man en dynamit på mig går jag sönder.. Det här jävla knät tar mer eller mindre kol på mig. Det förstör min praktik, mitt liv, min vardag, min fridtid och en del av min student!!
GAAAH!!!
Har pluggat en massa körkorts teori. Men har men inte glöden så är det inte kul och det går inte ens och konsentrera sig på det.
Så nu har jag nada to do. Syrran kommer snart och ska nog göra mig en kopp thee och glo tv. rätt duktig på det. Får nog betala tv licensen nästa gång. Har nog slått rekord i tv tittande sen jag gjorde illa mig för 6 veckor sen!!
