till att egentligen inte blogga om det här. Men jag känner mig nästan tvungen till att visa mina känslor till dig lite mer. Jag har vart som ett litet barn. Känner att modet inte finns där, jag vågar inte visa mina känslor. Har inte vågat skriva nått till dig på facebook eller här i bloggen om dig just för att jag inte vågar visa mina känslor. Det ända jag ser är hur folk skriver om/till dig. och jag vill också kunna vara så stark och göra sånt, att visa mina känslor om hur mycket jag också saknar dig. Men det går inte. Jag kan inte!! Det gör mig frustrerad! Jag är inte stark nog till att visa hur mycket jag saknar dig. Du var en fantastisk vän. Du finns i mångas hjärta och vi har SÅ många minnen tillsammans.
Men nu känner jag till mods till att skriva om mina känslor. Det har vart en lång, jobbig och fruktansvärt hemskt år för mig. En lång period som jag har krigats med. och kriget är inte slut än!! Varje tisdag kväll har jag vart hos dig. Jag går alltid ifrån där med tårar i halsen. Men någon gång skulle jag bara vilja sitta kvar till jag har slutat gråta. Men det har inte funkat! Jag har fallit ihop.
Men idag skulle du fylla 18 år Erik. Tankarna har vart extra stora till dig idag. Jag har vart som ett litet barn idag med. Så blir jag när jag känner sorg.
Tankar till dig och din familj ♥