Helt sjukt. Jag har tänkt på det här heela natten.. Det här med att ha kommunikation med sina barn. Att lite på sina föräldrar och att som ska lita på en själv och allt det här. Kunna berätta allt för sin mamma och kunna ha roligt. Det finns inte i min värld och inte heller mellan några av mina vänners föräldrar heller, medans vissa har sån bra kontakt att man nästan blir helt galen. Dom liter på varandra. Dom berättar allt för varandra som om dom var bästa vänner och att dom verkligen förstår varandra. Det är så olika och jag vill också kunna ha den kontakten med min mamma. Och nått om igår om att man inte får dricka sprit av sina föräldrar. Alla ungdomar dricker någon gång och jag kan säga så här att är det inte bättre att säga till sin mamma, Jag ska få fest ikväll bara så du vet. Än att inte berätta nått alls. Så dom slipper gå runt och vara oroliga. Och de här med att föräldrar ska lite på än vad man gör. Det vet jag att det kan ta tid men fan. Jag trodde mamma och pappa litade på mig. Vad fan, Jag har aldrig blivit tagen av polisen jag har inte heller druckit mig AS packad. Jag har inte heller kommit hem så jätte ful. Så vad är problemet. Jag är nog än av det snällaste flickorna av dom som jag umgås med. Jag kan förstå om att inte föräldrar vill att man ska dricka. Man förstör kroppen och levern och man bränner bort hjärnceller och allt det dära men tror dom att det blir bättre att sitta och hålla fast dom hemma? Hur ska föräldrar kunna lite på än när man inte ens får gå ut. Man får lixom inte ens visa att man kan ta det hära ansvaret eller att visa att jag kan komma hem sent utan problem. Världen är så JÄVLA orättvis ibland så jag dör! Man är inte 18 år en och man får inte bestämma själv. Men dom här fjortisarna som är 13-14 år som får tatuera sig som skrev att jag tycker jag är mogen nog över att få bestämma över min egen kropp. Hur jag vill se ut och hur jag vill klä mig. Och fan jag håller med helt och hållet. Det känns som ett helt fucking stort fängelse allt hela tiden. Ska det kännas så(?)